Det finns flera skäl att inte låta sig svepas med av den storm som just nu dominerar riksmedia. Där jag sitter känns det mest som en storm som pågår i en mediebubblah. Om man försöker se nyktert på vad som har skett, känns det som att det finns väldigt lite substans i det här drevet - åtminstone från den plats varifrån jag följer skeende. Det är uppenbart att Juholt inte försökt fuska till sig bidrag som rubrikerna hävdar utan att han i god tro har gjort ett misstag. Man kan mycket väl tycka att han borde ha varit noggrannare, men dock: det är misstag. Jag tror att frågan kommer att implodera så snart förundersökningen läggs ned. Det finns helt enkelt för lite substans.
Det finns inte heller någon anledning att ifrågasätta Juholt moraliska kompass. Det är svårt att anse att han inte har hög lön, men för den skull kan man inte automatiskt kräva att han inte längre ska ta ut ersättning för dubbelt boende precis som andra riksdagsledamöter. Reglerna ser ut så för alla - det kan inte vara annorlunda för Juholt bara för att han är socialdemokrat. Annars kan man lika gärna kritisera honom för att han tar ut hela lönen, när han gott och väl skulle klara sig med halva. Kanske vore det inte orimligt med halverad lön, men saken är den att det inte är Juholt som bestämmer det och därmed blir det orättvist att klandra honom för den saken. Det kan inte vara så att en annan ordning ska gälla för honom än för andra politiker. Har man bestämt de här villkoren så gäller de för alla - de är inget omoraliskt i att Juholt gör som alla andra.
Jag tycker att det är belysande att tänka hur det skulle vara om till exempel Reinfeldt och Borg vore socialdemokrater istället. De är moderaternas främsta företrädare och åtnjuter högt förtroende bland väljarna, men ändå vore de båda omöjliga som socialdemokratisk statsminister respektive finansminister. Då tänker jag inte på de bakåtsträvande politiska åsikter de företräder, utan enbart på deras leverne. Reinfeldt skulle aldrig kunna sitta kvar som socialdemokratisk ledare sedan hans affärer med barnflickorna uppdagades. Hade han varit socialdemokrat, hade han fått avgå, eftersom han omöjligen skulle kunna försvara den svenska modellen med kollektivavtal, när han privat väljer att kringgå dem. Nu var han moderat och kunde sitta kvar. Likaså hade Borg fått lämna en socialdemokratisk regering så snart hans skattefiffel med städtjänsterna hade avslöjats. Det skulle inte funka att ha en socialdemokratisk finansminister som under flera år högst medvetet undanhåller staten skatt och anställer folk svart. Nu var han också moderat och kunde därför sitta kvar. Uppenbarligen funkar det.
Det känns i och för sig rimligt att kräva mer av en socialdemokrat än av en moderat, men om nu Reinfeldt och Borg trots dessa grova övertramp ändå kan stå och prata om den svenska modellen, skatter och så vidare med trovärdighet - vad ska man dra för slutsatser av det? Och vad kan man engentligen kräva av en socialdemokratisk ledare? Hade Juholt struntat i kollektivavtal eller skattefifflat, hade det varit motiverat att kräva hans avgång. Jag ser inte hur man med någon trovärdighet skulle kunna företräda socialdemokratisk politik, om man hade betett sig som Reinfeldt eller Borg. Men nu kräver somliga alltså hans avgång för att media blåst upp en storm om att han oavsiktligen har fått ut för mycket ersättning. Det är inte rimligt.
Jag tror inte heller att det socialdemokratiska partiet skulle vinna på att göra sig av med Juholt i det här läget. Tvärtom tror jag att det verkligen skulle sänka förtroende för socialdemokratin som politisk kraft. Just nu känns det som att det stora problemet är allt internt käbbel. Men efter att ha sett Juholt i veckan debatt kan jag inte se annat än att han är en stor talang - låt vara att han ännu har en del att lära om att leda ett parti, men jag tror att han skulle kunna utvecklas till en lysande statsminister. Tänk bara tillbaka på den nyvalde Reinfeldt - det var svårt att se någon större potential i honom då. I denna kris har Juholt visat att han även i pressade lägen klarar av att föra fram partiets politik med kraft. Jag skulle bli mycket besviken om partiet skulle tvinga honom att gå. Och är det verkligen någon som tror att ny socialdemokratisk ledare inte skulle utsättas för samma drev?
Frågan är också vad alternativet är. Som Göran Persson sa härom veckan är det långt ifrån säkert att det kommer att dröja till 2014 innan vi har nästa riksdagsval. Regeringen Reinfeldt är i dag beroende av SD och den dag SD blir alltför frusterarde av att inte få något inflytande eller känner att deras opinionssiffror börjar vika, finns en uppenbar möjlighet att de väljer att tvinga fram regeringens avgång genom att fälla mer och mer av deras förslag. Socialdemokraternas omgruppering har gjort att regeringen under det senaste året i praktiken saknat opposition. Juholt har nu äntligen börjat få en ny fart på politiken och det vore förödande om han skulle tvingas bort nu. Det skulle betyda ytterligare ett förlorat år för Socialdemokraterna och det har vi inte råd med. Då tror jag att Juholt har mycket större chanser att vända det här. Jag tror att vi kommer att få se en betydligt mer offensiv Juholt så snart förundersökningen lagts ned. Därför hoppas jag att alla i partitoppen nu sluter upp bakom Juholt så att han får en ärlig chans att göra något vettigt. Det vore i sanning förödande om han på samma sätt som Sahlin skulle börja baktalas och motarbetas internt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar