Den här historien börjar ta absurda vändningar ... Ju mer man funderar på saken, ju mer uppenbart blir det att Juholt knappast kan ha haft för avsikt att lura till sig några pengar som han inte hade rätt till. Om man tittar på de hyresavier som Juholt lämnade in till Riksdagen, framgår det tydligt att det är två personer som bor i lägenheten. Han har också pratat vitt och brett i media om sin sambo. Det finns alltså inga som helst tecken på att han på något sätt har försökt dölja det faktum att han delar bostaden med en annan person. Om nu Juholt hade för avsikt att försöka mjölka skattebetalarna på pengar och försöka roffa åt sig extra bidrag, vore det ju väldigt korkat, för att inte säga självdestruktivt, att för inte försöka dölja att han har en sambo. Istället pratar han alltså vitt och brett om detta i riksmedia och lämnar till och med in hyresavier till Riksdagen som visar att han inte bor ensam i lägenheten. Så gör inte en man som har något att dölja.
En viktig kritik är förstås att Juholt har varit klantig som inte tagit reda på hur reglerna fungerar (även om de som försökt göra detta tycks mena att reglerna är betydligt luddigare än vad media framställer det som - se till exempel http://www.newsmill.se/artikel/2011/10/10/s-ledaren-kritiseras-p-felaktiga-grunder.) Vid sidan av denna berättigade kritik kommer dock en hel flod av annan smörja som verkar gå ut på att:
1. Juholt tjänar bra.
Ja, han tjänar mycket mer än en vanlig arbetare någonsin kan drömma om. Betyder det att han inte kan företräda deras intressen? Givetvis inte. Om det nu är så att någon i det här landet ska tjäna bra tycker jag att det är landets högsta politiker - och Juholt är en av dem. De innehar trots allt de finaste och viktigaste uppdrag som finns i vårt land. Tyvärr verkar det som att det här mest är ett problem för socialdmokrater. Göran Persson fick också mycket skäll när han byggde sitt gods (även om jag tror att hans fru bidrog med mer pengar än han). I grunden är det dock ingen fel med att landets statsminister tjänar bra, så bra att han en dag kan skaffa en egen gård. Ingen borde missunna honom det, man kan vara socialdemokrat även om det går bra för en i livet. Av moderater är det förmodligen ingen som väntar sig något annat än att det ska vara rika så där blir det aldrig något problem. Jämför bara vilken kalabalik det blir kring Sahlins fina (men dyra) handväska, medan Reinfeldts flådiga (och ännu dyrare) klocka på sin höjd orsakade en halvkvävd gäspning.
2. Juholt tar emot Riksdagens bostadsersättning fastän han redan tjänar bra.
Det är sant att Riksdagen skulle kunna spara mycket pengar om alla riksdagsledamöter tvingades att flytta till Stockholm, men det skulle vara förödande för demokratin. Det är redan nu ett stort problem att så många tycker att de personer som väljs in i Riksdagen försvinner till Stockholm och tappar kontakten med sin hembygd och de människor som de är valda att företräda. Därför bör riksdagsledamöterna bor kvar på sina hemorter, men det innebär också att det är rimligt att Riksdagen ersätter dem för deras extra boendekostnader. Sedan menar vissa att Juholt borde avstå från denna ersättning för att han redan tjänar så mycket, men den kritiken är lika enfaldig som de som menar att socialdemokrater och vänsterpartister inte borde utnyttja RUT-avdradet, eftersom de är emot det. Men det är inte konstigare än att många moderater röstar i valen trots att de var emot allmän rösträtt. Eller att de kvitterar ut pension från ett pensionssystem som de var emot. De regler och förmåner som finns ska gälla lika för alla. Juholt ska inte behöva skämmas för att han tar emot det bidrag som det är fastställt att han är berättigad till - däremot ska han givetvis undersöka reglerna noga så att han inte av misstag tar emot mer än vad han har rätt till.
3. Juholt har dåligt omdöme.
Det här är ingen oväntad kritik och hänger förmodligen ihop med den diskussion som förekommit ända sedan han blev påtänkt som partiledare: han är inte tillräckligt kompetent, han har ingen akademisk utbildning, han har mustasch, han kommer från landet och så vidare. Låt vara att Juholt har begått ett fel, men som jag ser det finns inga skäl att tro att det var ett uppsåtligt försök att sko sig, utan ett uppriktigt misstag. För alla som tror att valet 2014 därmed redan är förlorat måste man dock påminna sig om vilka personer man ska jämföra Juholt med. Låt mig bara påminna om några andra episoder. Reinfeldt, till exempel, anlitade barnflickor och betalade dem löner långt under kollektivavtalen. Vilken trovärdighet har han då han säger sig försvara den svenska modellen i allmänhet och kollektivavtal i synnerhet? Än mer besvärande för Reinfeldt är dock i mina ögon de litterära katastrofer han producerade under sin tid i MUF - inte så mycket för att de är dålig litteratur och plåsam läsning som för att de så tydligt visar hans inkörsport till politiken. Han kan förvisso ta avstånd från dem nu, men de visar ändå tydligt hans politiska bakgrund och trista människosyn. Är han rätt man att förvalta det välfärdssamhälle som han tidigare såg som en ren omöjlighet? Vilket trovärdighet har han där? Sedan kan man titta på Jan "Runka-upp-stridskuken" Björklund - vad är det för slags människa som häver ur sig sådana saker? Vad säger det om hans omdöme? Om hans syn på kvinnor och män? Hur lämplig är han egentligen som skolminister? Bara för att ta två exempel ur regeringen. Man får inte glömma att det är mot sådana personer som Juholts omdöme ska mätas.
Jag hoppas att Juholt plockar fram den där fina Johnny Cash-skivan och klickar fram till Cashs tolkning av "I won't back down" inför partiledardebatten. Det kommer att bli en mycket spännande dag - och slaget är inte alls förlorat. Långt ifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar