Vad jag vill se från Socialdemokraterna nu

Det är frustrerande frustrerande att drevet mot Juholt aldrig tycks lägga sig. Det måste också vara frustrerande för Juholt själv att hur skarpt och välriktat han än kritiserar regeringen så hamnar alltid mediernas fokus på honom själv. Det måste vara näst intill omöjligt att föra en effektiv oppositionspolitik i den situationen. Förmodligen är det också därför allt fler klagar på att regeringen idag saknar en opposition. Efter att ha lyssnat till partiledardebatten känns det dock inte som att det stämmer. Det finns förvisso gott om utrymme att vässa kritiken ytterligare (Jag ska försöka återkomma till hur en annan dag.), men vad som framför allt saknas tycker jag är en granskande mediekår. Tyvärr verkar den helt upptagen av att försöka få Juholt-affären att rulla vidare genom att göra varje möjlig betydelseglidning från Juholts sida till en statsangelägenhet.

Av detta kan man dra slutsatsen att Juholt måste stiga åt sidan så att en annan röst kan framföra den socialdemokratiska kritiken mot regeringen istället. Det spekuleras nu vilt i medierna om VU:s pågående tvådagarsmöte kommer att driva fram en sådan lösning. Jag hoppas att man tar sig samman och sluter upp bakom Juholt. Det vore förödande om ledaren för Sveriges största politiska parti skulle tvingas avgå på grund av ett mediedrev som i grund och botten inte har särskilt mycket substans. Man kan till exempel ta en titt på Expressens lista över Juholts 15 största missar. Var för sig är ingen av dessa misstag allvarligt nog för att motivera en avgång - och inte heller sammantaget. Det verkliga problemet är istället det låga förtroendet för Juholt ute i landet - som i sin tur är en produkt av hur Juholt har framställts i media. Det är inget fel i att han granskas hårt, men det är svårt att se att de misstag som uppdagats skulle stå i paritet med det drev som har uppstått. I vissa fall liknar det mer mobbning än journalistik. Men om Socialdemokraterna skulle vika ner sig på grund av att en skock journalister vill ha en bra story, skulle det verkligen sänka mitt förtroende för partiet (och för demokratin i sin helhet). Det går inte om man vill vara ett statsbärande parti.

Istället hoppas jag att man samlar sig och sluter upp bakom en gemensam politik. Jag skulle vilja se ett brett utspel, kanske en debattartikel, som samlar alla tongivande personer inom Socialdemokraterna i en kritik mot den sittande regeringen och visar en socialdemokrati som är redo att ta över regeringsmakten imorgon. Jag skulle vilja att man tydligt visar att de viktiga motståndarna finns på andra sidan blockgränsen - även om det finns (och ska finnas) interna diskussioner och meningsskiljaktigheter. Det är inte för att rädda Juholt utan för att rädda socialdemokratin. Man måste inse att alla socialdemokrater (för att inte tala om Sverige) vinner på att socialdemokraternas förtroende ökar, inklusive möjliga motståndare till Juholt inom partiet.


PS. Efter att regeringens så kallade arbetslinje har havererat verkar de nu ha ett nytt koncept på gång. I dessa kristider med massarbetslöshet (och därtill astronomisk ungdomsarbetslöshet) har regeringen bara en skarp åtgärd: halverad restaurangmoms. Oppositionen kunde ha pressat Reinfeldt ännu hårdare där, men åtminstone börjar det framträda en tydligare linje i regeringens nya jobbpolitik. Nu ska framtidens välfärd tryggas genom sänkta ungdomslöner, sänkt moms på hamburgare och sänkt arbetsgivareavgift för hamburgerkedjor. Efter arbetslinjen kommer nu - hamburgerlinjen!

PS2. Märkte ni förresten att ingen nappade på Reinfeldts krok under partiledardebatten. Sedan Juholt anklagat Moderaterna för att "skänka bort" gemensam egendom, återkom Reinfeldt i replikskiftet flera gånger till att "skänka bort" betyder att ge bort något gratis. Förmodligen ville ha åstadkomma en ny mediedebatt av samma slag som följde Juholts uttalande om att regeringen gått sin egen väg tillsammans med Sverigedemokraterna i försvarsfrågan genom att på detta sätt märka ord. Jag är lite förvånad att ingen nappade den här gången - men kanske skulle det ha blivit en alltför uppenbart konstruerad groda?

Med lite illvilja går allt att missförstå

Med anledning av gårdagens uttalande av Håkan Julholt om att regeringen valt att gå sin egen väg i försvarspolitiken tillsammans med Sverigedemokraterna kan det vara värt att poängtera att Håkan Juholt faktiskt är en av Sveriges kunnigaste och mest erfarna försvarspolitiker. Naturligtvis vet han precis vad han talar om - även om hans ordval (som han själv framhöll) var drastiskt.

Och faktiskt är det svårt att förstå hur någon - allra minst hans politiska motståndare - inte kan förstå vad han menar. Förmodligen handlar det om att de spelar dumma och gör en uppenbarligen orimlig tolkning av uttalandets innebörd. Det är förstås skickligt av regeringen att kunna flytta fokus från en för dem problematisk sakfråga till en icke-fråga kring en skruvad tolkning av några ord ur ett tal, men det är helt obegripligt hur alla stora medier låter sig luras in på denna väg. I alla nyhetsprogram och tidningar fann jag inte ett exempel på att man konfronterat regeringen med Juholts verkliga kritik. Självklart ska oppositionsledaren granskas hårt, men när allt går ut på att hitta minsta lilla fel som kan användas för att dumförklara Juholt känns det bara oseriöst.

Faktum är ju vi har en minoritetsregering som helt saknar plan för hur man ska kunna driva sin politik inom många områden. Genom att vägra att göra upp över blockgränsen sätter man sig i knät på Sverigedemokraterna. Detta gäller bland annat försvarspolitiken så Juholt har helt rätt i sin kritik. Och det är faktiskt en tung kritik. Reinfeldt och Tolgfors borde faktiskt ha en del att förklara. Den dag Sverigedemokraterna inte längre nöjer sig med att vara ett passivt stödparti för moderaterna står Sverige sannolikt inför ett nyval. Den dagen kan komma fortare än man anar. Så svag är den borgerliga regeringen.