Vad jag vill se från Socialdemokraterna nu

Det är frustrerande frustrerande att drevet mot Juholt aldrig tycks lägga sig. Det måste också vara frustrerande för Juholt själv att hur skarpt och välriktat han än kritiserar regeringen så hamnar alltid mediernas fokus på honom själv. Det måste vara näst intill omöjligt att föra en effektiv oppositionspolitik i den situationen. Förmodligen är det också därför allt fler klagar på att regeringen idag saknar en opposition. Efter att ha lyssnat till partiledardebatten känns det dock inte som att det stämmer. Det finns förvisso gott om utrymme att vässa kritiken ytterligare (Jag ska försöka återkomma till hur en annan dag.), men vad som framför allt saknas tycker jag är en granskande mediekår. Tyvärr verkar den helt upptagen av att försöka få Juholt-affären att rulla vidare genom att göra varje möjlig betydelseglidning från Juholts sida till en statsangelägenhet.

Av detta kan man dra slutsatsen att Juholt måste stiga åt sidan så att en annan röst kan framföra den socialdemokratiska kritiken mot regeringen istället. Det spekuleras nu vilt i medierna om VU:s pågående tvådagarsmöte kommer att driva fram en sådan lösning. Jag hoppas att man tar sig samman och sluter upp bakom Juholt. Det vore förödande om ledaren för Sveriges största politiska parti skulle tvingas avgå på grund av ett mediedrev som i grund och botten inte har särskilt mycket substans. Man kan till exempel ta en titt på Expressens lista över Juholts 15 största missar. Var för sig är ingen av dessa misstag allvarligt nog för att motivera en avgång - och inte heller sammantaget. Det verkliga problemet är istället det låga förtroendet för Juholt ute i landet - som i sin tur är en produkt av hur Juholt har framställts i media. Det är inget fel i att han granskas hårt, men det är svårt att se att de misstag som uppdagats skulle stå i paritet med det drev som har uppstått. I vissa fall liknar det mer mobbning än journalistik. Men om Socialdemokraterna skulle vika ner sig på grund av att en skock journalister vill ha en bra story, skulle det verkligen sänka mitt förtroende för partiet (och för demokratin i sin helhet). Det går inte om man vill vara ett statsbärande parti.

Istället hoppas jag att man samlar sig och sluter upp bakom en gemensam politik. Jag skulle vilja se ett brett utspel, kanske en debattartikel, som samlar alla tongivande personer inom Socialdemokraterna i en kritik mot den sittande regeringen och visar en socialdemokrati som är redo att ta över regeringsmakten imorgon. Jag skulle vilja att man tydligt visar att de viktiga motståndarna finns på andra sidan blockgränsen - även om det finns (och ska finnas) interna diskussioner och meningsskiljaktigheter. Det är inte för att rädda Juholt utan för att rädda socialdemokratin. Man måste inse att alla socialdemokrater (för att inte tala om Sverige) vinner på att socialdemokraternas förtroende ökar, inklusive möjliga motståndare till Juholt inom partiet.


PS. Efter att regeringens så kallade arbetslinje har havererat verkar de nu ha ett nytt koncept på gång. I dessa kristider med massarbetslöshet (och därtill astronomisk ungdomsarbetslöshet) har regeringen bara en skarp åtgärd: halverad restaurangmoms. Oppositionen kunde ha pressat Reinfeldt ännu hårdare där, men åtminstone börjar det framträda en tydligare linje i regeringens nya jobbpolitik. Nu ska framtidens välfärd tryggas genom sänkta ungdomslöner, sänkt moms på hamburgare och sänkt arbetsgivareavgift för hamburgerkedjor. Efter arbetslinjen kommer nu - hamburgerlinjen!

PS2. Märkte ni förresten att ingen nappade på Reinfeldts krok under partiledardebatten. Sedan Juholt anklagat Moderaterna för att "skänka bort" gemensam egendom, återkom Reinfeldt i replikskiftet flera gånger till att "skänka bort" betyder att ge bort något gratis. Förmodligen ville ha åstadkomma en ny mediedebatt av samma slag som följde Juholts uttalande om att regeringen gått sin egen väg tillsammans med Sverigedemokraterna i försvarsfrågan genom att på detta sätt märka ord. Jag är lite förvånad att ingen nappade den här gången - men kanske skulle det ha blivit en alltför uppenbart konstruerad groda?

Med lite illvilja går allt att missförstå

Med anledning av gårdagens uttalande av Håkan Julholt om att regeringen valt att gå sin egen väg i försvarspolitiken tillsammans med Sverigedemokraterna kan det vara värt att poängtera att Håkan Juholt faktiskt är en av Sveriges kunnigaste och mest erfarna försvarspolitiker. Naturligtvis vet han precis vad han talar om - även om hans ordval (som han själv framhöll) var drastiskt.

Och faktiskt är det svårt att förstå hur någon - allra minst hans politiska motståndare - inte kan förstå vad han menar. Förmodligen handlar det om att de spelar dumma och gör en uppenbarligen orimlig tolkning av uttalandets innebörd. Det är förstås skickligt av regeringen att kunna flytta fokus från en för dem problematisk sakfråga till en icke-fråga kring en skruvad tolkning av några ord ur ett tal, men det är helt obegripligt hur alla stora medier låter sig luras in på denna väg. I alla nyhetsprogram och tidningar fann jag inte ett exempel på att man konfronterat regeringen med Juholts verkliga kritik. Självklart ska oppositionsledaren granskas hårt, men när allt går ut på att hitta minsta lilla fel som kan användas för att dumförklara Juholt känns det bara oseriöst.

Faktum är ju vi har en minoritetsregering som helt saknar plan för hur man ska kunna driva sin politik inom många områden. Genom att vägra att göra upp över blockgränsen sätter man sig i knät på Sverigedemokraterna. Detta gäller bland annat försvarspolitiken så Juholt har helt rätt i sin kritik. Och det är faktiskt en tung kritik. Reinfeldt och Tolgfors borde faktiskt ha en del att förklara. Den dag Sverigedemokraterna inte längre nöjer sig med att vara ett passivt stödparti för moderaterna står Sverige sannolikt inför ett nyval. Den dagen kan komma fortare än man anar. Så svag är den borgerliga regeringen.

Vad döljer Moderaterna?

Anders Lindberg ställer en intressant fråga i Aftonbladet: Har Carema sponsrat Moderaterna?

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article13940210.ab

Det finns mändger av mer eller mindre löjliga konspirationsteorier i omlopp. Man skulle önska att det här var en sådan. Men tyvärr kan man inte avfärda denna fråga så enkelt. Som Lindberg tar upp finns det täta personkontakter mellan Moderaterna och riskkapitalbolag inom äldrevården som Carema och Attendo - bland annat Stockholms tidigare finansborggarråd som numer jobbar åt Carema. Och Carema har givetvis ett starkt intresse av att Moderaterna kan fortsätta att driva sin politik för att säkra befintliga och öppna upp nya marknader för dem. En lag som tvingar alla kommuner att upphandla privat åldringsvård skulle naturligtvis vara mycket välkommet för Carema.

Frågan är då alltså: stöder man Moderaterna finansiellt för att de ska kunna driva igenom denna politik? På många sätt vore det logiskt och rationellt av Caremas annonyma ägare. De som borde svara på denna fråga är naturligtvis Moderaterna, men hittills har man trots internationell kritik avfärdat frågan om redovisning av partibidrag. Det här är bara ytterligare ett exempel som visar hur problematisk Moderaternas inställning är. Reinfeldt talar gärna om att Moderaterna ska företräda "allmänintresset",  men för att kunna göra anspråk på det måste man ha rent mjöl i påsen och kunna visa att man står fri från ekonomiska intressen som riskkapitalbolag i vårdbranschen. Om det skulle visa sig att Moderaterna på något har fått pengar som på ett eller annat sätt härrör från Carema, Attendo och andra liknande företag, skulle det vara förödande för deras trovärdighet. I själva verket är blotta misstanken djupt problematisk. Nu skulle alltså vara ett bra tillfälla att komma ut och berätta vilka intressen det är som vill finansiera en borgerlig valseger. Till dess kommer frågan att kvarstå: Vad döljer Moderaterna?

Vad jobbigt, Arkelsten ...

Tänk om man tror att man är partisekreterare för ett parti som kämpade för fri och lika rösträtt, för allmän välfärd, mot apartheid, mot dödsstraff och så vidare ... och så upptäcker man en dag att man är moderat! Vad jobbigt det måste kännas ...

http://www.dn.se/nyheter/politik/arkelsten-forfalskar-historien

Juholt bör sitta kvar

Det finns flera skäl att inte låta sig svepas med av den storm som just nu dominerar riksmedia. Där jag sitter känns det mest som en storm som pågår i en mediebubblah. Om man försöker se nyktert på vad som har skett, känns det som att det finns väldigt lite substans i det här drevet - åtminstone från den plats varifrån jag följer skeende. Det är uppenbart att Juholt inte försökt fuska till sig bidrag som rubrikerna hävdar utan att han i god tro har gjort ett misstag. Man kan mycket väl tycka att han borde ha varit noggrannare, men dock: det är misstag. Jag tror att frågan kommer att implodera så snart förundersökningen läggs ned. Det finns helt enkelt för lite substans.

Det finns inte heller någon anledning att ifrågasätta Juholt moraliska kompass. Det är svårt att anse att han inte har hög lön, men för den skull kan man inte automatiskt kräva att han inte längre ska ta ut ersättning för dubbelt boende precis som andra riksdagsledamöter. Reglerna ser ut så för alla - det kan inte vara annorlunda för Juholt bara för att han är socialdemokrat. Annars kan man lika gärna kritisera honom för att han tar ut hela lönen, när han gott och väl skulle klara sig med halva. Kanske vore det inte orimligt med halverad lön, men saken är den att det inte är Juholt som bestämmer det och därmed blir det orättvist att klandra honom för den saken. Det kan inte vara så att en annan ordning ska gälla för honom än för andra politiker. Har man bestämt de här villkoren så gäller de för alla - de är inget omoraliskt i att Juholt gör som alla andra.

Jag tycker att det är belysande att tänka hur det skulle vara om till exempel Reinfeldt och Borg vore socialdemokrater istället. De är moderaternas främsta företrädare och åtnjuter högt förtroende bland väljarna, men ändå vore de båda omöjliga som socialdemokratisk statsminister respektive finansminister. Då tänker jag inte på de bakåtsträvande politiska åsikter de företräder, utan enbart på deras leverne. Reinfeldt skulle aldrig kunna sitta kvar som socialdemokratisk ledare sedan hans affärer med barnflickorna uppdagades. Hade han varit socialdemokrat, hade han fått avgå, eftersom han omöjligen skulle kunna försvara den svenska modellen med kollektivavtal, när han privat väljer att kringgå dem. Nu var han moderat och kunde sitta kvar. Likaså hade Borg fått lämna en socialdemokratisk regering så snart hans skattefiffel med städtjänsterna hade avslöjats. Det skulle inte funka att ha en socialdemokratisk finansminister som under flera år högst medvetet undanhåller staten skatt och anställer folk svart. Nu var han också moderat och kunde därför sitta kvar. Uppenbarligen funkar det.

Det känns i och för sig rimligt att kräva mer av en socialdemokrat än av en  moderat, men om nu Reinfeldt och Borg trots dessa grova övertramp ändå kan stå och prata om den svenska modellen, skatter och så vidare med trovärdighet - vad ska man dra för slutsatser av det? Och vad kan man engentligen kräva av en socialdemokratisk ledare? Hade Juholt struntat i kollektivavtal eller skattefifflat, hade det varit motiverat att kräva hans avgång. Jag ser inte hur man med någon trovärdighet skulle kunna företräda socialdemokratisk politik, om man hade betett sig som Reinfeldt eller Borg. Men nu kräver somliga alltså hans avgång för att media blåst upp en storm om att han oavsiktligen har fått ut för mycket ersättning. Det är inte rimligt.

Jag tror inte heller att det socialdemokratiska partiet skulle vinna på att göra sig av med Juholt i det här läget. Tvärtom tror jag att det verkligen skulle sänka förtroende för socialdemokratin som politisk kraft. Just nu känns det som att det stora problemet är allt internt käbbel. Men efter att ha sett Juholt i veckan debatt kan jag inte se annat än att han är en stor talang - låt vara att han ännu har en del att lära om att leda ett parti, men jag tror att han skulle kunna utvecklas till en lysande statsminister. Tänk bara tillbaka på den nyvalde Reinfeldt - det var svårt att se någon större potential i honom då. I denna kris har Juholt visat att han även i pressade lägen klarar av att föra fram partiets politik med kraft. Jag skulle bli mycket besviken om partiet skulle tvinga honom att gå. Och är det verkligen någon som tror att ny socialdemokratisk ledare inte skulle utsättas för samma drev?

Frågan är också vad alternativet är. Som Göran Persson sa härom veckan är det långt ifrån säkert att det kommer att dröja till 2014 innan vi har nästa riksdagsval. Regeringen Reinfeldt är i dag beroende av SD och den dag SD blir alltför frusterarde av att inte få något inflytande eller känner att deras opinionssiffror börjar vika, finns en uppenbar möjlighet att de väljer att tvinga fram regeringens avgång genom att fälla mer och mer av deras förslag. Socialdemokraternas omgruppering har gjort att regeringen under det senaste året i praktiken saknat opposition. Juholt har nu äntligen börjat få en ny fart på politiken och det vore förödande om han skulle tvingas bort nu. Det skulle betyda ytterligare ett förlorat år för Socialdemokraterna och det har vi inte råd med. Då tror jag att Juholt har mycket större chanser att vända det här. Jag tror att vi kommer att få se en betydligt mer offensiv Juholt så snart förundersökningen lagts ned. Därför hoppas jag att alla i partitoppen nu sluter upp bakom Juholt så att han får en ärlig chans att göra något vettigt. Det vore i sanning förödande om han på samma sätt som Sahlin skulle börja baktalas och motarbetas internt.

Don't back down, Juholt

Den här historien börjar ta absurda vändningar ... Ju mer man funderar på saken, ju mer uppenbart blir det att Juholt knappast kan ha haft för avsikt att lura till sig några pengar som han inte hade rätt till. Om man tittar på de hyresavier som Juholt lämnade in till Riksdagen, framgår det tydligt att det är två personer som bor i lägenheten. Han har också pratat vitt och brett i media om sin sambo. Det finns alltså inga som helst tecken på att han på något sätt har försökt dölja det faktum att han delar bostaden med en annan person. Om nu Juholt hade för avsikt att försöka mjölka skattebetalarna på pengar och försöka roffa åt sig extra bidrag, vore det ju väldigt korkat, för att inte säga självdestruktivt, att för inte försöka dölja att han har en sambo. Istället pratar han alltså vitt och brett om detta i riksmedia och lämnar till och med in hyresavier till Riksdagen som visar att han inte bor ensam i lägenheten. Så gör inte en man som har något att dölja.

En viktig kritik är förstås att Juholt har varit klantig som inte tagit reda på hur reglerna fungerar (även om de som försökt göra detta tycks mena att reglerna är betydligt luddigare än vad media framställer det som - se till exempel http://www.newsmill.se/artikel/2011/10/10/s-ledaren-kritiseras-p-felaktiga-grunder.) Vid sidan av denna berättigade kritik kommer dock en hel flod av annan smörja som verkar gå ut på att:


1. Juholt tjänar bra.

Ja, han tjänar mycket mer än en vanlig arbetare någonsin kan drömma om. Betyder det att han inte kan företräda deras intressen? Givetvis inte. Om det nu är så att någon i det här landet ska tjäna bra tycker jag att det är landets högsta politiker - och Juholt är en av dem. De innehar trots allt de finaste och viktigaste uppdrag som finns i vårt land. Tyvärr verkar det som att det här mest är ett problem för socialdmokrater. Göran Persson fick också mycket skäll när han byggde sitt gods (även om jag tror att hans fru bidrog med mer pengar än han). I grunden är det dock ingen fel med att landets statsminister tjänar bra, så bra att han en dag kan skaffa en egen gård. Ingen borde missunna honom det, man kan vara socialdemokrat även om det går bra för en i livet. Av moderater är det förmodligen ingen som väntar sig något annat än att det ska vara rika så där blir det aldrig något problem. Jämför bara vilken kalabalik det blir kring Sahlins fina (men dyra) handväska, medan Reinfeldts flådiga (och ännu dyrare) klocka på sin höjd orsakade en halvkvävd gäspning.

2. Juholt tar emot Riksdagens bostadsersättning fastän han redan tjänar bra.

Det är sant att Riksdagen skulle kunna spara mycket pengar om alla riksdagsledamöter tvingades att flytta till Stockholm, men det skulle vara förödande för demokratin. Det är redan nu ett stort problem att så många tycker att de personer som väljs in i Riksdagen försvinner till Stockholm och tappar kontakten med sin hembygd och de människor som de är valda att företräda. Därför bör riksdagsledamöterna bor kvar på sina hemorter, men det innebär också att det är rimligt att Riksdagen ersätter dem för deras extra boendekostnader. Sedan menar vissa att Juholt borde avstå från denna ersättning för att han redan tjänar så mycket, men den kritiken är lika enfaldig som de som menar att socialdemokrater och vänsterpartister inte borde utnyttja RUT-avdradet, eftersom de är emot det. Men det är inte konstigare än att många moderater röstar i valen trots att de var emot allmän rösträtt. Eller att de kvitterar ut pension från ett pensionssystem som de var emot. De regler och förmåner som finns ska gälla lika för alla. Juholt ska inte behöva skämmas för att han tar emot det bidrag som det är fastställt att han är berättigad till - däremot ska han givetvis undersöka reglerna noga så att han inte av misstag tar emot mer än vad han har rätt till.

3. Juholt har dåligt omdöme.

Det här är ingen oväntad kritik och hänger förmodligen ihop med den diskussion som förekommit ända sedan han blev påtänkt som partiledare: han är inte tillräckligt kompetent, han har ingen akademisk utbildning, han har mustasch, han kommer från landet och så vidare. Låt vara att Juholt har begått ett fel, men som jag ser det finns inga skäl att tro att det var ett uppsåtligt försök att sko sig, utan ett uppriktigt misstag. För alla som tror att valet 2014 därmed redan är förlorat måste man dock påminna sig om vilka personer man ska jämföra Juholt med. Låt mig bara påminna om några andra episoder. Reinfeldt, till exempel, anlitade barnflickor och betalade dem löner långt under kollektivavtalen. Vilken trovärdighet har han då han säger sig försvara den svenska modellen i allmänhet och kollektivavtal i synnerhet? Än mer besvärande för Reinfeldt är dock i mina ögon de litterära katastrofer han producerade under sin tid i MUF - inte så mycket för att de är dålig litteratur och plåsam läsning som för att de så tydligt visar hans inkörsport till politiken. Han kan förvisso ta avstånd från dem nu, men de visar ändå tydligt hans politiska bakgrund och trista människosyn. Är han rätt man att förvalta det välfärdssamhälle som han tidigare såg som en ren omöjlighet? Vilket trovärdighet har han där? Sedan kan man titta på Jan "Runka-upp-stridskuken" Björklund - vad är det för slags människa som häver ur sig sådana saker? Vad säger det om hans omdöme? Om hans syn på kvinnor och män? Hur lämplig är han egentligen som skolminister? Bara för att ta två exempel ur regeringen. Man får inte glömma att det är mot sådana personer som Juholts omdöme ska mätas.

Jag hoppas att Juholt plockar fram den där fina Johnny Cash-skivan och klickar fram till Cashs tolkning av "I won't back down" inför partiledardebatten. Det kommer att bli en mycket spännande dag - och slaget är inte alls förlorat. Långt ifrån.

Svårt att inte tro på Juholt

Man kan lugnt säga att Håkan Juholt har varit klantig. Självklart borde han ha haft koll på vilka regler som gällde - därom råder ingen konflikt. Om det är så, som Juholt själv påstår, att han trots detta missförstått hur reglerna ser ut och handlat i god tro borde den här affären inte vara något stort problem vare sig för honom eller för Socialdemokraterna. Pengarna är redan återbetalda och det är egentligen inget konstigt med att det kan bli fel ibland. Det kan hända även den bäste. Visst var det klatigt av honom, men försämrar mitt förtroende för honom som socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat? Nej, inte det minsta faktiskt.

Nu är det emellertid vissa som påstår att Juholt ljuger och att han informerades om att han tog ut för mycket ersättning redan 2009. Om detta är sant är det förstås betydligt allvarligare. Jag sitter inte i någon position som gör att jag har insyn i dessa kretsar, men jag har svårt att ta sådana anonyma beskyllningar på allvar. För det första tror jag att svenska politiker i allmänhet faktiskt inte ägnar sig åt politik för att berika sig själva. Trots den här historien framstår Juholt inte som den typen. För det andra vore det ju rent ut sagt korkat att som riksdagsledamot fortsätta att begära ut ersättning för saker som man inte har rätt till, när detta påpekats för en. I sådana fall gör man sig faktiskt skyldig till bedrägeri - och om problemet redan uppmärksammats tror jag knappast att Juholt skulle vara så korkad att han fortsatte i tron att han skulle kunna komma undan med det. För det tredje skulle det ju krävas att en rent masochistisk läggning för att då ta på sig partiledarrollen. Om hans syfte verkligen hade varit att försöka försnilla dessa pengar, måste han givetvis ha insett att hans möjligheter i det närmaste skulle utplånas den dag han blir ledare för Sveriges största politiska parti med goda utsikter att även bli Sveriges näste statsminister. Är det något som tycker att det låter troligt?

Därmed framstår allt prat om time-out och avgång som ganska verklighetsfrämmande. Om det är som Juholt säger, vilket jag tycker det finnas alla skäl att tro, är det bara att välkomna den förundersökning som nu har inletts så att dessa misstankar en gång för alla kan avskrivas. I Juholts fall handlar det om rätt höga belopp, men om det nu inte var uppsåtligt tycker jag ändå att misstaget är att betrakta som ringa i jämförelse med exempelvis Anders Borgs svarta affärer. I det fallet kom Borg undan med ursäkten att det var "ett beklagansvärt misstag", trots att hans skattefiffel var både medvetet och uppsåtligt. Nu har Borg trots detta lyckas bygga upp en hög trovärdighet som högste ansvarig för landets skatter - så de som räknar ut Juholt redan nu gör det nog mer av politiska skäl än av sakliga skäl. Det borde inte finnas något som hindrar Juholt att komma tillbaka. Och den här ersättningshistorien, hur trist den än är, är trots allt ljusår från begrepp som folkmord som allt oftare börjar nämnas i samma andetag som vår utrikesminister ...

Nu hoppas jag få se en slagfärdig Juholt på plats i Riksdagen talarstol på onsdag. Full gas framåt!