Vad jobbigt, Arkelsten ...

Tänk om man tror att man är partisekreterare för ett parti som kämpade för fri och lika rösträtt, för allmän välfärd, mot apartheid, mot dödsstraff och så vidare ... och så upptäcker man en dag att man är moderat! Vad jobbigt det måste kännas ...

http://www.dn.se/nyheter/politik/arkelsten-forfalskar-historien

Juholt bör sitta kvar

Det finns flera skäl att inte låta sig svepas med av den storm som just nu dominerar riksmedia. Där jag sitter känns det mest som en storm som pågår i en mediebubblah. Om man försöker se nyktert på vad som har skett, känns det som att det finns väldigt lite substans i det här drevet - åtminstone från den plats varifrån jag följer skeende. Det är uppenbart att Juholt inte försökt fuska till sig bidrag som rubrikerna hävdar utan att han i god tro har gjort ett misstag. Man kan mycket väl tycka att han borde ha varit noggrannare, men dock: det är misstag. Jag tror att frågan kommer att implodera så snart förundersökningen läggs ned. Det finns helt enkelt för lite substans.

Det finns inte heller någon anledning att ifrågasätta Juholt moraliska kompass. Det är svårt att anse att han inte har hög lön, men för den skull kan man inte automatiskt kräva att han inte längre ska ta ut ersättning för dubbelt boende precis som andra riksdagsledamöter. Reglerna ser ut så för alla - det kan inte vara annorlunda för Juholt bara för att han är socialdemokrat. Annars kan man lika gärna kritisera honom för att han tar ut hela lönen, när han gott och väl skulle klara sig med halva. Kanske vore det inte orimligt med halverad lön, men saken är den att det inte är Juholt som bestämmer det och därmed blir det orättvist att klandra honom för den saken. Det kan inte vara så att en annan ordning ska gälla för honom än för andra politiker. Har man bestämt de här villkoren så gäller de för alla - de är inget omoraliskt i att Juholt gör som alla andra.

Jag tycker att det är belysande att tänka hur det skulle vara om till exempel Reinfeldt och Borg vore socialdemokrater istället. De är moderaternas främsta företrädare och åtnjuter högt förtroende bland väljarna, men ändå vore de båda omöjliga som socialdemokratisk statsminister respektive finansminister. Då tänker jag inte på de bakåtsträvande politiska åsikter de företräder, utan enbart på deras leverne. Reinfeldt skulle aldrig kunna sitta kvar som socialdemokratisk ledare sedan hans affärer med barnflickorna uppdagades. Hade han varit socialdemokrat, hade han fått avgå, eftersom han omöjligen skulle kunna försvara den svenska modellen med kollektivavtal, när han privat väljer att kringgå dem. Nu var han moderat och kunde sitta kvar. Likaså hade Borg fått lämna en socialdemokratisk regering så snart hans skattefiffel med städtjänsterna hade avslöjats. Det skulle inte funka att ha en socialdemokratisk finansminister som under flera år högst medvetet undanhåller staten skatt och anställer folk svart. Nu var han också moderat och kunde därför sitta kvar. Uppenbarligen funkar det.

Det känns i och för sig rimligt att kräva mer av en socialdemokrat än av en  moderat, men om nu Reinfeldt och Borg trots dessa grova övertramp ändå kan stå och prata om den svenska modellen, skatter och så vidare med trovärdighet - vad ska man dra för slutsatser av det? Och vad kan man engentligen kräva av en socialdemokratisk ledare? Hade Juholt struntat i kollektivavtal eller skattefifflat, hade det varit motiverat att kräva hans avgång. Jag ser inte hur man med någon trovärdighet skulle kunna företräda socialdemokratisk politik, om man hade betett sig som Reinfeldt eller Borg. Men nu kräver somliga alltså hans avgång för att media blåst upp en storm om att han oavsiktligen har fått ut för mycket ersättning. Det är inte rimligt.

Jag tror inte heller att det socialdemokratiska partiet skulle vinna på att göra sig av med Juholt i det här läget. Tvärtom tror jag att det verkligen skulle sänka förtroende för socialdemokratin som politisk kraft. Just nu känns det som att det stora problemet är allt internt käbbel. Men efter att ha sett Juholt i veckan debatt kan jag inte se annat än att han är en stor talang - låt vara att han ännu har en del att lära om att leda ett parti, men jag tror att han skulle kunna utvecklas till en lysande statsminister. Tänk bara tillbaka på den nyvalde Reinfeldt - det var svårt att se någon större potential i honom då. I denna kris har Juholt visat att han även i pressade lägen klarar av att föra fram partiets politik med kraft. Jag skulle bli mycket besviken om partiet skulle tvinga honom att gå. Och är det verkligen någon som tror att ny socialdemokratisk ledare inte skulle utsättas för samma drev?

Frågan är också vad alternativet är. Som Göran Persson sa härom veckan är det långt ifrån säkert att det kommer att dröja till 2014 innan vi har nästa riksdagsval. Regeringen Reinfeldt är i dag beroende av SD och den dag SD blir alltför frusterarde av att inte få något inflytande eller känner att deras opinionssiffror börjar vika, finns en uppenbar möjlighet att de väljer att tvinga fram regeringens avgång genom att fälla mer och mer av deras förslag. Socialdemokraternas omgruppering har gjort att regeringen under det senaste året i praktiken saknat opposition. Juholt har nu äntligen börjat få en ny fart på politiken och det vore förödande om han skulle tvingas bort nu. Det skulle betyda ytterligare ett förlorat år för Socialdemokraterna och det har vi inte råd med. Då tror jag att Juholt har mycket större chanser att vända det här. Jag tror att vi kommer att få se en betydligt mer offensiv Juholt så snart förundersökningen lagts ned. Därför hoppas jag att alla i partitoppen nu sluter upp bakom Juholt så att han får en ärlig chans att göra något vettigt. Det vore i sanning förödande om han på samma sätt som Sahlin skulle börja baktalas och motarbetas internt.

Don't back down, Juholt

Den här historien börjar ta absurda vändningar ... Ju mer man funderar på saken, ju mer uppenbart blir det att Juholt knappast kan ha haft för avsikt att lura till sig några pengar som han inte hade rätt till. Om man tittar på de hyresavier som Juholt lämnade in till Riksdagen, framgår det tydligt att det är två personer som bor i lägenheten. Han har också pratat vitt och brett i media om sin sambo. Det finns alltså inga som helst tecken på att han på något sätt har försökt dölja det faktum att han delar bostaden med en annan person. Om nu Juholt hade för avsikt att försöka mjölka skattebetalarna på pengar och försöka roffa åt sig extra bidrag, vore det ju väldigt korkat, för att inte säga självdestruktivt, att för inte försöka dölja att han har en sambo. Istället pratar han alltså vitt och brett om detta i riksmedia och lämnar till och med in hyresavier till Riksdagen som visar att han inte bor ensam i lägenheten. Så gör inte en man som har något att dölja.

En viktig kritik är förstås att Juholt har varit klantig som inte tagit reda på hur reglerna fungerar (även om de som försökt göra detta tycks mena att reglerna är betydligt luddigare än vad media framställer det som - se till exempel http://www.newsmill.se/artikel/2011/10/10/s-ledaren-kritiseras-p-felaktiga-grunder.) Vid sidan av denna berättigade kritik kommer dock en hel flod av annan smörja som verkar gå ut på att:


1. Juholt tjänar bra.

Ja, han tjänar mycket mer än en vanlig arbetare någonsin kan drömma om. Betyder det att han inte kan företräda deras intressen? Givetvis inte. Om det nu är så att någon i det här landet ska tjäna bra tycker jag att det är landets högsta politiker - och Juholt är en av dem. De innehar trots allt de finaste och viktigaste uppdrag som finns i vårt land. Tyvärr verkar det som att det här mest är ett problem för socialdmokrater. Göran Persson fick också mycket skäll när han byggde sitt gods (även om jag tror att hans fru bidrog med mer pengar än han). I grunden är det dock ingen fel med att landets statsminister tjänar bra, så bra att han en dag kan skaffa en egen gård. Ingen borde missunna honom det, man kan vara socialdemokrat även om det går bra för en i livet. Av moderater är det förmodligen ingen som väntar sig något annat än att det ska vara rika så där blir det aldrig något problem. Jämför bara vilken kalabalik det blir kring Sahlins fina (men dyra) handväska, medan Reinfeldts flådiga (och ännu dyrare) klocka på sin höjd orsakade en halvkvävd gäspning.

2. Juholt tar emot Riksdagens bostadsersättning fastän han redan tjänar bra.

Det är sant att Riksdagen skulle kunna spara mycket pengar om alla riksdagsledamöter tvingades att flytta till Stockholm, men det skulle vara förödande för demokratin. Det är redan nu ett stort problem att så många tycker att de personer som väljs in i Riksdagen försvinner till Stockholm och tappar kontakten med sin hembygd och de människor som de är valda att företräda. Därför bör riksdagsledamöterna bor kvar på sina hemorter, men det innebär också att det är rimligt att Riksdagen ersätter dem för deras extra boendekostnader. Sedan menar vissa att Juholt borde avstå från denna ersättning för att han redan tjänar så mycket, men den kritiken är lika enfaldig som de som menar att socialdemokrater och vänsterpartister inte borde utnyttja RUT-avdradet, eftersom de är emot det. Men det är inte konstigare än att många moderater röstar i valen trots att de var emot allmän rösträtt. Eller att de kvitterar ut pension från ett pensionssystem som de var emot. De regler och förmåner som finns ska gälla lika för alla. Juholt ska inte behöva skämmas för att han tar emot det bidrag som det är fastställt att han är berättigad till - däremot ska han givetvis undersöka reglerna noga så att han inte av misstag tar emot mer än vad han har rätt till.

3. Juholt har dåligt omdöme.

Det här är ingen oväntad kritik och hänger förmodligen ihop med den diskussion som förekommit ända sedan han blev påtänkt som partiledare: han är inte tillräckligt kompetent, han har ingen akademisk utbildning, han har mustasch, han kommer från landet och så vidare. Låt vara att Juholt har begått ett fel, men som jag ser det finns inga skäl att tro att det var ett uppsåtligt försök att sko sig, utan ett uppriktigt misstag. För alla som tror att valet 2014 därmed redan är förlorat måste man dock påminna sig om vilka personer man ska jämföra Juholt med. Låt mig bara påminna om några andra episoder. Reinfeldt, till exempel, anlitade barnflickor och betalade dem löner långt under kollektivavtalen. Vilken trovärdighet har han då han säger sig försvara den svenska modellen i allmänhet och kollektivavtal i synnerhet? Än mer besvärande för Reinfeldt är dock i mina ögon de litterära katastrofer han producerade under sin tid i MUF - inte så mycket för att de är dålig litteratur och plåsam läsning som för att de så tydligt visar hans inkörsport till politiken. Han kan förvisso ta avstånd från dem nu, men de visar ändå tydligt hans politiska bakgrund och trista människosyn. Är han rätt man att förvalta det välfärdssamhälle som han tidigare såg som en ren omöjlighet? Vilket trovärdighet har han där? Sedan kan man titta på Jan "Runka-upp-stridskuken" Björklund - vad är det för slags människa som häver ur sig sådana saker? Vad säger det om hans omdöme? Om hans syn på kvinnor och män? Hur lämplig är han egentligen som skolminister? Bara för att ta två exempel ur regeringen. Man får inte glömma att det är mot sådana personer som Juholts omdöme ska mätas.

Jag hoppas att Juholt plockar fram den där fina Johnny Cash-skivan och klickar fram till Cashs tolkning av "I won't back down" inför partiledardebatten. Det kommer att bli en mycket spännande dag - och slaget är inte alls förlorat. Långt ifrån.

Svårt att inte tro på Juholt

Man kan lugnt säga att Håkan Juholt har varit klantig. Självklart borde han ha haft koll på vilka regler som gällde - därom råder ingen konflikt. Om det är så, som Juholt själv påstår, att han trots detta missförstått hur reglerna ser ut och handlat i god tro borde den här affären inte vara något stort problem vare sig för honom eller för Socialdemokraterna. Pengarna är redan återbetalda och det är egentligen inget konstigt med att det kan bli fel ibland. Det kan hända även den bäste. Visst var det klatigt av honom, men försämrar mitt förtroende för honom som socialdemokratisk ledare och statsministerkandidat? Nej, inte det minsta faktiskt.

Nu är det emellertid vissa som påstår att Juholt ljuger och att han informerades om att han tog ut för mycket ersättning redan 2009. Om detta är sant är det förstås betydligt allvarligare. Jag sitter inte i någon position som gör att jag har insyn i dessa kretsar, men jag har svårt att ta sådana anonyma beskyllningar på allvar. För det första tror jag att svenska politiker i allmänhet faktiskt inte ägnar sig åt politik för att berika sig själva. Trots den här historien framstår Juholt inte som den typen. För det andra vore det ju rent ut sagt korkat att som riksdagsledamot fortsätta att begära ut ersättning för saker som man inte har rätt till, när detta påpekats för en. I sådana fall gör man sig faktiskt skyldig till bedrägeri - och om problemet redan uppmärksammats tror jag knappast att Juholt skulle vara så korkad att han fortsatte i tron att han skulle kunna komma undan med det. För det tredje skulle det ju krävas att en rent masochistisk läggning för att då ta på sig partiledarrollen. Om hans syfte verkligen hade varit att försöka försnilla dessa pengar, måste han givetvis ha insett att hans möjligheter i det närmaste skulle utplånas den dag han blir ledare för Sveriges största politiska parti med goda utsikter att även bli Sveriges näste statsminister. Är det något som tycker att det låter troligt?

Därmed framstår allt prat om time-out och avgång som ganska verklighetsfrämmande. Om det är som Juholt säger, vilket jag tycker det finnas alla skäl att tro, är det bara att välkomna den förundersökning som nu har inletts så att dessa misstankar en gång för alla kan avskrivas. I Juholts fall handlar det om rätt höga belopp, men om det nu inte var uppsåtligt tycker jag ändå att misstaget är att betrakta som ringa i jämförelse med exempelvis Anders Borgs svarta affärer. I det fallet kom Borg undan med ursäkten att det var "ett beklagansvärt misstag", trots att hans skattefiffel var både medvetet och uppsåtligt. Nu har Borg trots detta lyckas bygga upp en hög trovärdighet som högste ansvarig för landets skatter - så de som räknar ut Juholt redan nu gör det nog mer av politiska skäl än av sakliga skäl. Det borde inte finnas något som hindrar Juholt att komma tillbaka. Och den här ersättningshistorien, hur trist den än är, är trots allt ljusår från begrepp som folkmord som allt oftare börjar nämnas i samma andetag som vår utrikesminister ...

Nu hoppas jag få se en slagfärdig Juholt på plats i Riksdagen talarstol på onsdag. Full gas framåt!

Och TV-debattens stora förlorare är ...

... SVT.

Söndagkvällens stora TV-debatt mellan riksdagens partiledare blev ett antiklimax. Efter att oppositionen lagt fram sina budget förslag var det upplagt för en intensiv debatt om Sveriges framtid för första gången sedan valet. Det hade verkligen varit på tiden. Tyvärr schablade SVT bort den möjligheten, vilket är synd - inte minst för alla tittare.

SVT borde ha insett hur kontroversiellt deras förslag till placering var på egen hand. Ända sedan valet har det pågått ett svarte-petter-spel mellan regeringen och de rödgröna om var SD hör hemma. Reinfeldt älskar att klumpa ihop SD och de rödgröna och försitter aldrig ett tillfälle att göra det. Det är förstås viktigt för regeringen att försöka få det att se ut som att SD står på de rödgrönas sida - inte minst för att försöka spela bort det faktum att regeringens fortsatta existens ytterst är beroende av SD. Vi har en väldigt svag regering idag och den dag SD på allvar börjar rösta emot regeringen - hittills har det bara skett i några få undantagsfall - kommer Reinfeldt att tvingas lämna in sin avskedsansökan. Ett nyval är inte alls så avlägset som somliga tycks tro. Att placera SD tillsammans med de rödgröna partierna trots att SD alltså i upp emot 90% av voteringarna har ställt sig bakom regeringen innebär alltså att SVT spelar regeringspartierna i händerna. Reinfeldt skulle älska att med en svepande handrörelse mot motståndarsidan tala om den "samlade oppositionen" med SD och de rödgröna.

Det här ligger naturligtvis inte i vare sig Socialdemokraternas eller Vänsterpartiets intresse. Även om frågan kanske inte hade varit avgörande under kvällens debatt, kommer den att bli allt mer brännande ju närmare valet vi kommer. Jag förstår mycket väl att S och V inte vill ihopklumpade med SD vid slutdebatten inför nästa riksdagsval. Därför tycker jag att man gör helt rätt som tar striden nu - har man väl accepterat det en gång är det svårt att ändra på senare.

Det märkliga är att SVT inte kunde ta till sig denna kritik ens då företrädarna för oppositionen påpekade detta. Kanske trodde man att Juholt och Ohly var så desperata efter publicitet att de inte skulle våga backa ur - där hade SVT uppenbarligen fel. Nu har man målat in sig i ett hörn och det ska bli intressant hur man kommer att hantera nästa partiledaredebatt. Det är svårt att se hur SVT ska kunna ta sig ur denna sits utan att tappa prestige nu när det står klart att S och V inte ställer upp på vad som helst.

Än värre är förmodligen att det här schabblet skadar SVT:s trovärdighet. I slutändan är det naturligtvis inte hållbart att arrangera partiledardebatter där bara delar av oppositionen känner att de kan medverka. Det känns också märkligt att höra SVT självt försöka skildra en konflikt där man själv utgör den ena parten. Att bjuda in sina egna politiska experter och låta dem förklara hur obergripligt Juholts och Ohlys beteende känns väldigt billigt.

Tjänar då Juholt och Ohly på detta? Nej, knappast nu. Men på längre sikt tror jag att det var en nödvändig strid. Det måste bli tydligare att högerns regeringsmakt ytterest vilar på ett högerextremt parti. SD är inte och kommer aldrig att bli en del av en rödgrönt regeringsalternativ.

Annars var det märkligt hur pass slätstrukna regeringsförträdarna var. Jag var lite rädd att de skulle få fritt spelrum nu när både Ohly och Juholt valde att stanna hemma, men till min stora glädje steg Romsson verkligen fram och tog för sig. Det var imponerande att hon lyckades gå så hårt åt både regeringen och SD alldeles på egen hand. Med ytterligare understöd från en skicklig retoriker som Juholt och en ny, förhoppningsvis lika skicklig, vänsterledare måste nog regeringen förbereda sig på mycket svettiga debatter framöver. Hoppas att det inte dröjer för länge bara ...