Sverigedemokraterna har försökt framställa sig som ett tredje block i svensk politik. Det här är inget ovanligt. Alla nya partier som kommit in i riksdagen har till att börja med försökt att ställa sig vid sidan av blockpolitiken - det gäller både KD och MP. Med tiden har dock KD etablerat sig (nåja ...) långt ute på högerkanten i svensk politik, medan MP kommit att luta mer mot vänster. (Om man verkligen vill bedriva progressiv miljöpolitik är det dock svårt att söka sig någon annanstans än vänsterut.) På samma sätt har SD velat framstå som en ny och fräsch (Jag vet - det är en motsägelse att använda ordet fräsch om Sveriges mossigaste riksdagsparti.) kraft i svensk politik.
Emellertid har det aldrig varit någon tvekan om var SD hör hemma på höger-vänster-skalan. Hälften av partiets toppnamn kommer från Moderaterna, bland annat Sten Andersson som representerat Moderaterna i riksdagen i 20 år! Även Jimmie Åkesson var tidigare moderat. För alla som trots detta och alla de hätska utfallen mot Socialdemokraterna under valrörelsen tvivlat finns det nu ändå bevisat svart på vitt: Sverigedemokraterna är ett borgerligt parti.
En sammanställning från riksdagens utredningstjänst (RUT) visar att SD hittills har röstat med regeringen i nästan 70 procent av alla omröstningar i riksdagen, medan man röstat med den rödgröna oppositionen i bara 6 procent av omröstningarna. Tydligare kan det inte bli. SD har definitivt bekänt färg.
Det är en påtagligt grinig Reinfeldt som kommenterat de fåtal omröstningar som regeringen hittills har förlorat. Han försöker göra en stor sak av att SD för en gångs skull röstar med oppositionen. Detta är förstås inget annan än ett smaklöst försök att blanda bort korten från en minoritetsledare som faktiskt sitter kvar med passivt stöd från SD.
Frågan är dock hur länge denna strategi kan fungera. Så länge socialdemokratin är försvagad och väntar på en ny ledare finns säkerligen inget intresse från oppositionen att fälla regeringen, men innan nästa val är det inte otänkbart att man vill ha ett tydligt kvitto på var SD:s sympatier faktiskt ligger. Om opinionsläget så småningom förbättras (vilket jag är övertygad om att det kommer att göra), är det kanske dags att väcka ett misstroendevotum mot minoritetsregeringen Reinfeldt så att borgerligheten (inklusive SD) äntligen får bekänna färg.
