När slagorden från fjolårets valrörelse så sakta börja eka ut, är det tid att fundera lite närmare på vad som finns någonstans där i bakgrunden: idéer, föreställningar, kunskap, övertygelser, ideologi. Valdebatten blir gärna förenklad och domineras av konfronationer och slagordistället för diskussion. För demokratins skull är det viktigt att politiken inte bara blir ett utbyte av floskler utan att det finns en välgrundad samhällsanalys i botten.
När Socialdemokratin nu står inför att välja en ny ledare är det viktigt att ha detta i åtanke. I längden kan man inte vinna några val eller påverka samhället bara genom att upprepa ord som frihet och rättvisa - man måste kunna konkretisera detta och visa hur man kan skapa ett bättre samhälle. Därför är det viktigt med en ledare som verkligen tror på den politik som partiet står för och som kan förankra den i en solid vetenskaplig och ideologisk grund.
Jag tror inte att man ska underskatta betydelsen av detta. Som väljare tror jag att man gärna vill se sig som förnuftig och rationell i sitt beslut. Detta blir mer och mer viktigt i takt med att en allt större andel av befolkningen skaffar sig en akademisk utbildning och därmed något typ av akademiska ideal. Historiskt har det funnits en stark koppling mellan socialdemokratin och akademin, men idag känns det som att det snarast är borgerligheten som har tagit över där. Inte minst är Moderaterna mycket duktiga på att försöka ge ett sken av vetenskaplighet till sin politik.
I skenet av denna utveckling framstår Lena Sommestad för mig som en alltmer intressant kandidat till ordförandeposten. Hon är utan tvekan mycket intelligent - det är en egenskap som inte ska föraktas. Om man lyssnar till hennes tal och läser hennes debattartiklar är det tydligt att det för henne finns en levande koppling mellan socialdemokratins grundläggande idéer och de förslag som hon vill omsätta i praktiken. Enkelt uttryckt: det är lätt att tro på henne, eftersom hon själv verkar så övertygad om vad hon säger.
Att hon sedan är professor är förstås ingen nackdel. Det är en titel som skulle väga mycket tungt i en debatt med Reinfeldt, inte minst hos vad man kallar den bildade medelklassen. Även om Socialdemokraterna är ett arbetareparti, får vi inte vara rädda för universitetsvärlden. Det akademikerförakt som tycks finnas på vissa håll är bara kontraproduktivt. Än viktigare än professorstiteln är dock de kunskaper som hon har genom sin forskning. Hon är utan tvekan kunnig och har en stor trovärdighet när hon talar. Och trovärdighet är en av de saker som Socialdemokraterna behöver mest just nu.
Ja, sedan är hon förstås kvinna. Det är ingen nackdel. Sverige väntar alltjämt på sin första kvinnliga statsminister. Moderaterna har alltjämt svårt att få fram tunga kvinnliga politiker och svårt att attrahera kvinnliga väljare. Lena Sommestad har alla möjligheter att stärka de rödgrönas försprång bland kvinnorna, men även attrahera fler män, inte minst bland dem med akademisk bakgrund.
Sommestad har också profilerat sig inom områden som miljö och global rättvisa, frågor som är mycket viktiga inte minst bland unga och bland storstadsväljare. Hon skulle säkerligen inte ha något problem alls att samarbeta med Miljöpartiet som alltmer framstår som Socialdemokraternas viktigaste allierade. Med en tydligare profil inom dessa områden skulle Socialdemokraterna bli ett mer attraktivt parti bland de unga väljarna.
Sommestad har också varit en av de tongivande rösterna debatten om socialdemokratins framtid. Hon har tveklöst intressanta idéer om vart Socialdemokraterna ska gå. De är uppfriskande med en kandidat som har en så tydlig agenda. Hon har också tydligt visat att hon vill tillbaks till politiken och vill vara med att leda Socialdemokraterna i framtiden.
Det är förstås också en fördel att partiledaren sitter i Riksdagen. Tyvärr kom inte Sommestad in, men hon står näst på tur i Uppsala län så om någon av länets riksdagsledarmöter skulle erbjudas ett annat uppdrag och lämna sin riksdagsplats skulle det bli Sommestad som får hoppa in. Vips skulle Socialdemokraterna ha en tung kvinnlig professor med erfarenhet av regeringsarbete som partiledare på plats i Riksdagen - är det inte en intressant tanke?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar