Ersättning och prestation

Per Gudmundson har skrivit ett en ledare med anledning av LO:s rapport om de skenande löneskillnaderna mellan arbetare och direktörer. SvD:s ledaresida brukar kanske inte utmärka sig främst genom vederhäftighet eller stringens, men det här är bland det knasigaste som jag har läst på ett tag:

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vem-far-det-battre-om-zlatan-slutar-spela_5924241.svd

Låt vara att det finns många skillnader i jämförelsen mellan Zlatan och en mittfältare i Brage å ena sidan och en LO-arbetare och en direktör å den andra, till exempel att direktörerna ingår en den ekonomiska elit som i hög utsträckning kan sätta sina egna  löner, men låt oss ändå fundera vidare på detta spår. Gudmundson skriver att Zlaten frivilligt gick ner 25% i lön (vilket borde vara helt obegripligt för en kapitalkramare!) när han bytte till Milan, men förmodar att Zlatan trots det borde vara nöjd. Problemet för Gudmundson är ju att om hans tes att de höga ersättningarna är motiverade så borde Zlatan nu spela om inte 25% sämre än tidigare så åtminstone avsevärt mycket sämre än vad han gjorde i Barcelona när han hade en 33% högre lön än han nu har i Milan. Är det då någon som tycker att Zlatan har börjat slöspela sedan han kom till Milan? Nej, jag tror knappast det.

Om vi skulle tro på Gudmundsons analogi finns det således ingen anledning att tro att en direktör skulle presetera sämre om hans ersättning sänktes med 25%. Slutsatsen förefaller mycket rimlig - det är bara det att Gudmundson inte inser det själv.

Mer problematiskt för Gudmundson är dock att han trots att omfattande internationell forskning har visat på det skadliga med alltför stor ojämlikhet i samhället fortfarande försöker få läsarna att tro att ökad lönespridning är något positivt. I bästa fall kan det röra sig om okunnighet. Det är inget fel med att en person som anstränger sig hårdare än andra kompenseras för detta, men de skillnader som LO beskriver är inte skäliga. En direktör anstränger sig inte 41 gånger hårdare än en normal arbetare. I ett kortare perspektiv kanske utvecklingen är positiv för direktören, men på lite längre sikt kommer det att urholka förtroendet mellan människor. I längden är ojämlikhet skadligt för hela samhället, inklusive Per Gudmundson.